Bolshög

Den oförtrutna sommarjakten på udda och spännande platser i Skåne fortsätter. Idag på Österlen, med boken Gåtfulla Skåne som ledstjärna. Här den gamla gravhögen Bolshög som ligger inte långt från Glimmingehus, nära Bolshögs kyrka. Den är inbäddad i en stor åker som denna sommar är värd för sockerbetor, vilket gör det svårt att ta sig fram till själva gravhögen.

"Det är lätt att föreställa sig hur människor vid Bolshög genom tiderna har trott att det bott vättar i högen eller tyckt sig se irrbloss under mörka kvällar. "Boels hög" syns lång väg i det platta landskapet kring Glimmingehus. Ligger det en kung eller drottning här, eller kanske en jättekvinna?” ur Gåtfulla Skåne.

Forsakar

Jag har hört talas om Forsakar sedan barnsben men aldrig varit där. Förrän nu. Det blev en lång promenad (med boken Gåtfulla Skåne i ryggsäcken) från parkeringen vid Degebergas friluftsbad till Forsakars nedre vattenfall. Ravinen är 750 meter lång och vi tog den nedre rutten - trapporna upp till det övre fallet var avskräckande. Men det var en vacker sträcka med ett grönt lövtak över huvudet och branta sluttningar med tidvis vackra berghällar.

”Smältisen bildade märkliga formationer i berget vid vattenfallet. Två av dem heter Pysslingaberget och Pysslingakyrkan och Forsakar är känt just för sina pysslingar”, ur Gåtfulla Skåne 

Vacker promenad till Forsakar. 

Hörröds kyrka

    Med den spännande boken Gåtfulla Skåne i högsta hugg gjorde vi en utflykt till Hörröds kyrka, inte långt från Degeberga. Hörröd är en märklig liten by med en lång och brokig historia. Det sägs att de skånska frihetskämparna – ibland kallade ”Snapphanar” – höll till i trakterna under krigen i slutet på 1600-talet. Gamla gravstenar och en lite udda kyrkbyggnad. Den tocke, som lär finnas under en av kyrkans hörnstenar, hörde vi inte av. Gravstenen nedan markerar den benlöse prästen som fick bäras in i kyrkan för sin predikan.

”Trots att Hörröd inte ligger många kilome­ter från väg 19 mellan Brösarp och Kristian­stad känns det som att befinna sig långt ute i tassemarkerna.” ur Gåtfulla Skåne

Gröthögarna

    Många rörliga stenar (och därmed ingen mossa!) som är nästan omöjliga att gå på. Man kan förstå varför man använde stenarna på Gröthögarna för att bygga bronsåldersgravar med – det är ju lätta att stapla ovanpå varandra. Ett enormt stenfält av klapperstenar som lär ha formats av havets vågor mot stenbelagda stränder.
    Detta är en annan besöksvärdig plats som man glömde att berätta om i skolan. Gröthögarnas stenfält  var, tills jag fick boken Gåtfulla Skåne i min hand, helt okänd för mig.

”Gravrösena har använts som landmärken för sjöfarare i mer än tretusen år. Stenarna låter när du går på dem - de knakar, knarrar och klirrar under dina fötter. Vinden kom­mer från alla håll och det blåser ofta friskt.”, ur Gåtfulla Skåne

Kungsvägen Hallandsås

Mossa växer inte på rullande stenar – igår Bjärehalvön. Kungsvägen över Hallandsås där en gång drottning Kristina med sitt stora följe passerade år 1654 när hon fann för gott att lämna Stockholm för att bli katolik i Rom. Vi följde instruktionerna i boken Gåtfulla Skåne och hoppades att hitta Käglebäcken – den forna gränsen mellan Halland och Skåne. Men det gjorde vi inte. Nedanstående bilder är på de GPS-koordinater som angavs. Men kanske bäcken har dränerats av den nya tunnelen under åsen.

”När hon passerade Käglebäcken - riksgränsen mellan Danmark och Sverige 1645-1658 - ska hon ha stigit ur sin vagn, hoppat över bäck­en och utropat: Äntligen är jag fri och utom Sverige, dit jag hoppas aldrig återkomma!" ur Gåtfulla Skåne

S:ta Magnhilds källa

Inte långt från Mörkrets Gravfält i Fulltofta strövområde - bara något hundratal meter - hittar man S:ta Magnhilds källa. Det finns en skylt längs vägen så man borde inte missa platsen. Men det gjorde vi så vi fick åka hela vägen tillbaka en andra gång för att se den källa som finns med i boken Gåtfulla Skåne. S:ta Magnhild levde på 1100-talet och blev ett av tre helgon i Skåne.

”Under höga träd och lövtäckt mark sipprar vattnet stilla fram ur en urgammal källa som ligger som ett blått öga i grönskan. Från källan rinner vattnet in bland träden för att gömma sig under buskar och jord. Idag är platsen fridfull och stilla, men genom tiderna har människor vallfärdat hit för att offra och be.”ur Gåtfulla Skåne.

Rövarekulan

    Ett tillhåll för rövare som sysslade med piratverksamhet, m.a.o. man överföll förbipasserande resenärer och tog deras tillhörigheter. Det framgår inte riktigt av boken Gåtfulla Skåne hur kämpigt det var för ett par pensionister att ta sig upp för den 20 meter höga slänten för att komma till de stora minnesstenarna som bl.a. minner om ett besök av en svensk kronprins.
   Den gamla, men välbevarade, stenbron över Bråån renoverades i början på 1960-talet av privata intressen och Snogeröds kommun. Tyvärr, som på många andra håll, slarvas det en del med underhållet och man låter gräs och sly växa fritt. Det fanns en festplats med dansbana som frekventerades av både ungdomar och äldre fram till början av 1970-talet och platsen är numera helt gräsbeväxt – se bilden nedan.

”På vägen hit överraskas du av den djupa dalgången i det i övrigt ganska platta landskapet. Ravinen lig­ger omkring 25 meter under de omgivande fälten. Enligt vissa uppgifter ska det ha funnits både galgbacke och tingsplats här.” ur Gåtfulla Skåne.

Text på den stora stenen: Oscar Josephina 1836. Jacob Delagardie

Här låg den gamla dansbanan.

  Bron över Braån.

Gyllhögarna

    Boken Gåtfulla Skåne leder oss till Gyllhögarna som är fyra bronsåldershögar som ligger på en rad söder om byn Gylle, inte långt från Trelleborg. Insprängt mellan de två nordligaste ligger ett märkligt hus - på avstånd inte helt olikt Bates Motel. På toppen av den sydligaste ligger en gammal sten i vilken någon för 1000-tals år sedan ristat in formen av en fot (en häl-ristning?) Från toppen av denna bronsåldershög sägs utsikten en klar dag vara hisnande.

”Det sägs att traktens troll huserar inuti dem. Vi vet med säker­het att ugglor bor i närheten och kanske trivs de på högarna - vid vårt besök ligger resterna av en ugglas middag på toppen av en gravhög.” ur Gåtfulla Skåne

Häl-ristningen

Skeppssättningen i Södra Ugglarp

    Ales stenar har väl alla hört talas om. Men Skeppssättningen i Södra Ugglarp? Det måste ha varit något fel på skolundervisningen och massmedia när man kan leva ett hart när helt liv utan att ha hört talas om denna stora skeppssättning. Eller de flesta av de udda platser och upplevelser som förekommer i den utmärkta boken Gåtfulla Skåne.

    En annan fråga är hur ett så stort och viktigt fornminne – det näst största i Skåne efter Ales stenar - kan stå inne på privat mark där ägarna blockerat tillfarten med stora stenar så snålt att enda chansen att parkera inom rimligt avstånd är att stå med halva bilen i vägkanten och den andra ute på allmän väg. Området används dessutom till att rasta hundar på, så man får vara försiktig var man sätter fötterna.

    Och förresten: i mitten på 1800-talet fanns ytterliga fyra stensättningar på gårdens ägor. Var finns dessa stenar nu? Kan stenformationerna restaureras?

”Skeppssättningen i Ugglarp ligger lite speci­ellt till eftersom den står på en hästgård. Ägarna säger att det är okej att gå runt där så länge du inte stör hästarna i stallet.” ur Gåtfulla Skåne

Kullaberg - Kullens fyr

    Nu vägleder oss Gåtfulla Skåne till Kullaberg. Som gammal sjöman har jag passerat Kullens fyr många gånger. Klara vinternätter syns fyren, på grund av dess höga placering – 78.5 meter över havet – så snart man kommit utanför Vinga på sydgående och sedan långt ner i Öresund. Fyren har moderniserats många gånger sedan 1200-talet när den först placerades på Kullaberg.
    På den gula bänken kan man sitta och fundera över alla de många sjömanshustrur som här spanat ut över Kattegatt och undrat när den sjöseglande maken eller sonen skulle komma hem efter långa sjöresor. Ibland kom de inte hem, vilket framgår av gravstenarna nedan från Brunnby kyrkogård.

"Många var de skepp som förliste i de förrädiska vattnen där de två haven Östersjön och Nordsjön möts, innan fyren på Kullaberg restes." ur Gåtfulla Skåne

Görse källa vid Brunnby

Ute i en åker, inte långt från Brunnby vid Kullaberg, går en liten grusväg som slutar vid en liten korsvirkesgård. Då har man kört för långt. ”Håll utkik på ett litet vattenhål…”, står det i boken Gåtfulla Skåne. Det var inte lätt att hitta, dolt av sly och nällor som det var. Längre in i skogskanten står en 20 år gammal missfärgad skylt från Länsstyrelsen - delvis dold bakom sly och ogräs. Vi fick gå över en glatt och knirkande liten bro innan vi kom fram till Görse Källa. Även denna var delvis överväxt med sly och ogräs. Bänken var mossig och inbjöd inte till en filosoferande sittning. Synd att man inte kan hålla de skånska potentiella turistattraktionerna öppna, ogräsfria och mera tilltalande.

”Den dolda platsen är ett eget litet uni­versum. Tiden står stilla i det gröna rummet och med lite fantasi kan du nästan se älvorna bada i karet. Vattnet som porlar tycks liv­givande och stämningen är sagolik.” ur Gåtfulla Skåne

Vattenhålet